top of page

En rutten bransch reser sig – och länge leve dokumentärfilmen

Uppdaterat: 15 jan.

Vana läsare av denna blogg vet att jag oftast skriver om Bajen, men detta inlägg blir ett undantag. Jag läste nämligen frilansarnas öppna brev till tv-bossarna om arbetssituationen på tv-produktioner och känner att jag vill lyfta detta även här. När jag har rantat klart om tv- och filmbranschen hittar du även en lista på tio dokumentärer du borde se. Jag är inte förvånad att det kom till slut. I stort sett uteslutande alla jag pratat med som jobbat eller jobbar inom branschen ger samma bild. Jag känner till galna historier inifrån branschen som jag inte kan dra, då jag inte vill utsätta dem som har berättat om det för risken att identifieras och bli av med sina jobb.

Kollektivavtal saknas, praktikanter som sätts på avancerade och ansvarsfulla poster, lagstadgad dygnsvila som inte efterlevs, frilansare som mer eller mindre tvingas till livsfarliga arbetsuppgifter etc etc. Är du typen som vågar sätta dig upp mot cheferna och kräva det som borde vara självklarheter riskerar du att bli paria i hela branschen. Och ärligt talar vem vågar riskera sitt levebröd i en inflation? Det är klart att många håller tyst och pressar sig själva. Därför blev jag väldigt glad över att Daniel Rosenqvist nu samlat ihop 330 underskrifter från folk i branschen. Men det jag reagerade på i det öppna brevet är att många av punkterna som man vill ha garantier för är lagstadgade. Det känns som ett vanligt mönster inom allt fler branscher. När kollektivavtal saknas går man utanför lagen och det är upp till den enskilde att protestera. Är man dessutom frilans, vilket väldigt många som arbetar i branschen tvingas vara, vet man att en protest leder till att man "svartlistas" av produktionsbolagen. Förändring måste till, jag tror inte det är omöjligt att det annars leder till hot om strejk och kanske till och med strejk om inte produktionsbolagen börjar värna om både sina anställda och sina frilansar. De sändande TV-bolagen måste definitivt vara med och ta ansvar och sätta press på produktionsbolagen genom att skapa tydliga regler för vad som krävs för att de ska köpa in programmen. Arbetarna behöver, på det sätt som nu påbörjats, organisera sig och ställa krav och bli medlemmar i fackförbundet Scen & Film (som även är till för tv-branschen, läs här). Starta lokala fackföreningar och sätta press på produktionsbolagen att teckna kollektivavtal och tillsätta ett skyddsombud, något som finns inom större film- och dramaproduktioner. Med andra ord en person som arbetarna kan vända sig till som kan säga stopp när saker inte går rätt till och stoppa inspelningen. Det ska inte behöva se ut så här på svenska arbetsplatser 2023, men jag vet att det gör det i allt för många branscher. Jag tycker också att det krävs politiska beslut för att komma åt den här typen av arbetsplatser inom alla branscher. Varför inte en opartisk kontrollant som tillsätts av staten till större arbetsplatser som saknar kollektivavtal, som ser till att den svenska lagen efterlevs? Där företagen som väljer att inte ha kollektivavtal blir förpliktigade att stå för hela eller en del av kostnaden för den kontrollanten. För om lagarna inte efterlevs förstår jag inte hur det kan få fortsätta se ut som det gör. I Norge var det på vippen att bli en stor strejk inom tv-branschen när förhandlingarna mellan Filmforbundet (där fotografer, ljudtekniker, regissörer och klippare organiserade sig) och Produsentforeningen strandade 2010. Senare har det även strejkats bland arbetande med dramaproduktioner. Detta har gjort att villkoren för norska film- och tv-arbetare i dag är långt bättre än de svenska. Inom den svenska filmbranschen görs det, som jag förstått det, vissa framsteg, men även där är situationen ofta ohållbar. Så sent som 2019 rapporterade Kulturnytt i P1 om att den dåliga arbetsmiljön i filmbranchen ligger bakom personalbrist. Jag som nästan bara ägnar mig åt egenproducerad dokumentärfilm är inte tillräckligt insatt för att veta hur det ser ut generellt i filmbranschen, men jag förstår ju att många som ger sig in i branschen är måna om att få behålla sina jobb och undviker att vara visselblåsare.

 

Man ska veta att det är ingen lek att hålla på med dokumentärfilm heller. Till skillnad från tv-branschen sitter ingen i toppen och tjänar storkovan. Alla, från producenter till distributörer, regissörer och fotografer måste kämpa för att ta projekten i hamn. Allt förarbete som sker innan en film får stöd görs obetalt och ofta vet man inte ens om det kommer att komma in pengar i projektet när man börjat filma. Man får bara hoppas att det arbete man lagt ner för att presentera projektet ska falla de få personer som delar ut filmstöd i smaken. Annars riskerar hela projektet att fallera. Alla dokumentärfilmare jag känner måste arbeta med annat i perioder, samtidigt som det är svårt att ta fasta anställningar då det kan bli problem när man väl får stöd. Men å andra sidan är det ju fullt rimligt att om ingen tror på ett projekt så betalas heller inte några pengar ut, men det är på tok för många intressanta projekt som inte når fram. Här handlar det mest om politiska beslut och hur stor del av statsbudgeten som ska läggas på kulturen. Till skillnad från den nuvarande regeringen hade jag som kulturarbetare såklart önskat att man satsat mer på kulturen och att det fanns fler stöd att söka. Det är, som sagt, alldeles för många spännande dokumentärprojekt som kastas i papperskorgen innan de har påbörjats och alldeles för många filmare som får jobba med en alldeles för låg budget som i slutändan skapar en sämre slutprodukt och lågavlönade arbetare. Dokumentärfilmen är, enligt mig, viktigare än nånsin. Inte sällan speglar den det samhälle vi lever i. Den låter ofta personer som inte har en stark röst komma till tals. Den visar på orättvisor, men kan också ge inspiration genom positiva exempel. Här vill jag också vända mig till tv-kanalerna. Reality-tv i all ära (jag fastnar ibland själv och kan tycka att det är ett skönt sätt att slappna av mellan alla mörka nyheter som kablas ut överallt), men jag skulle också vilja se en större satsning från tv-bolagen (i dag finns i princip bara SVT) på svensk dokumentärfilm, men där den får fortsätta vara fristående. Ju fler röster som får höras och ju fler perspektiv vi får ta del av från olika regissörer desto mer orättvisor kan vi belysa. Vi kan nå ut med fler ljusa och mörka historier från verkligheten, som i sin tur ger fler uppslag till våra medier. Vi kan skapa konst som både berör, värmer och ger hopp till tittaren. Dokumentärfilmen förtjänar helt enkelt bättre.


Vårt samhälle mår inte speciellt bra just nu – och det beror inte bara på inflation, klimatkris, pandemi och krig. Sverige har under de senaste årtiondena gått från att vara välfungerande till kaos, det tror jag att de flesta ändå kan hålla med om. Vårdköerna är gigantiska, bostadsköerna i storstäderna likaså, äldreboenden där den ekonomiska vinsten är viktigare än de boendes välmående, klyftorna har växt, allt fler blir deprimerade och utbrända. Det starka kollektivet har ersatts av ett jag-fokus och överlag har vi plockat mycket av det sämsta från USA. Svensken är belånade till en så hög grad att den pågående inflationen sätter många i en hopplös situation. Marknaden har fått styra allt för hårt och våra politiker, oavsett regering, har misslyckats att stoppa den negativa spiralen. Politiken har nästan blivit till ett skämt med valrörelser där lögner och vallöften som sen bryts har blivit normaliserat och där politikernas förtroende hos folket är rekordlågt. Där har ni en rad anledningar till varför dokumentärfilmen är så viktig. Dokumentärfilmen jagar inte klick, den styrs sällan av stora mediehus och den ger nya perspektiv.


Jag vill också passa på att dela tio (utan inbördes ordning) lysande dokumentärfilmer av svenska regissörer som du kan streama redan nu, för att visa på hur många begåvade filmare det finns där ute och för att visa betydelsen av att dessa historier berättas.



Scheme Birds (2019) 18-åriga Gemma bor hos sin farfar som föder upp duvor och tränar henne i boxning. Tillvaron för henne och de andra ungdomarna i den slitna stålstaden Motherwell i Skottland präglas av slagsmål, droger och fängelsestraff. Gemma vill bort. När hon blir gravid med sin pojkvän ser hon möjligheten till en nystart men glädjen överskuggas av beskedet att en vän blivit överfallen. Prisbelönt coming-of-age-dokumentär av filmarna Ellen Fiske och Ellinor Hallin. Se filmen här! Leva tills jag dör (2022) På äldreboendet Kyrkbyn fyller många av de boende snart 100 år. Innan aktivitetscoachen Monica anställdes för att bryta ensamheten kände flera av dem knappt till namnet på varandra. Mellan Monica och den 99-åriga Ella utvecklas en stark vänskap. Med humor och värme delar de livets med- och motgångar i att åldras och vårdas i livets slutskede. En film av Gustav Ågerstrand, Oscar Hedin Hetteberg, Åsa Ekman och Anders Teigen. Se filmen här! The Scars of Ali Boulala (2022) I mitten av 90-talet dyker plötsligt en 16-åring från Sverige upp och välter den internationella skateboardscenen. Med sin excentriska, rebelliska stil och gudabenådade talang är Ali Boulala bokstavligen rock'n'roll på en bräda. Tillsammans med polarna i teamet på Flip Skateboards påbörjar han en tio år lång världsturné präglad av gränsöverskridande åkning och gränslöst festande. Ett party som slutar tvärt med en fruktansvärd olycka 2007. 14 år senare lever Ali ett stilla liv i en förort till Stockholm. Hans yttre och inre ärr blir dagliga påminnelser om händelsen som fortfarande förföljer honom. En dag uppenbaras en möjlighet att göra upp med demonerna en gång för alla. Men är han redo att konfrontera det förgångna eller är vissa sår för djupa för att läka? En film av Max Eriksson. Hyr filmen här! Mitt livs hotell (2022) -Jag har aldrig checkat ut från hotellet. Det blir en jäkla räkning att betala, säger Maria. Många har kört förbi det mytomspunna hotellet alldeles intill motorvägen norr om Norrköping och kanske undrat vad som finns därinne. Bor det någon där? Hotelldirektören Maria är uppvuxen på Stenkullen och driver det idag helt själv. Här har kungligheter och kändisar setts i vimlet ända sedan 1800-talet. Allt är intakt. Bara den som godkänts av Maria får övernatta. Nu bestämmer hon sig för att hitta en man och ger sig ut på dejtingsidorna på nätet. En dokumentär om ett ödesmättat hotell och livet där av Jenny Widell. Se filmen här! Det stora och det lilla (2022) Ett älskat marsvin har avlivats. Någon har blivit dissad av sin första, största kärlek. Och ute i den skimrande sommarskärgården bär en liten flicka på en fruktansvärd hemlighet. Som första filmteam någonsin har ett dokumentärteam filmat BRIS autentiska telefonsamtal från barn och ungdomar. En film av Ellinor Hallin och Ellen Fiske från 2022. Se filmen här! Vinterboj (2015) I ett kallt Toronto kämpar en grupp gravida kvinnor för att ta kontroll över sina liv och få behålla sina nyfödda. De har hemlöshet, drogmissbruk och våldsamma relationer emot sig. Men det finns hopp. Genom ett unikt projekt arbetar en grupp sjuksköterskor med att på alla sätt stödja kvinnorna i deras strävan. Cannesbelönade regissören Frida Kempff långfilmsdebuterar med poetisk skildring av livets skörhet. Hyr filmen här!


Martha och Niki (2016) Hiphopdansarna Martha och Niki siktar på att vinna Juste Debout i Paris – det finaste priset på den internationella street dance-scenen. Om de vinner blir det första gången som två kvinnor blir världsmästare. Filmen handlar om två dansares kärlek till dansen, till varandra, önskningar och längtan. Om att hitta sig själv och sin egen plats och om utmaningar som man möter i ett vänskapsförhållande. En film av Tora Mkandawire Mårtens. Hyr filmen här! Pangpangbröder (2011) Gustav och Oskar är tvillingar med blont hår och blåa ögon som ser olika på livet. Oskar har akrondroplasi, en vanlig form av dvärgväxt. Axel Danielson har filmat Oskar och Gustav i tio år, från nio till nitton år, under deras uppväxt i södra Sverige. I 53 scener i kronologisk ordning får vi följa bröderna på deras resa från barndom till ungdom och sökandet efter en identitet. Hyr filmen här! Belleville Baby (2013) Ett telefonsamtal från en fransk ungdomskärlek väcker känslor kring ett gemensamt förflutet. Han berättar att han har suttit i fängelse i många år och han frågar om hennes minnen från deras tid tillsammans. Hon minns våren de möttes i Paris, hon minns vespan, upploppen och katten som hette Baby. Hon minns också att allt en dag var borta och att livet förändrades. En film av Mia Engberg. Hyr filmen här! Anders och Harri (2008) Anders och Harri är bästa vänner. De är båda väldigt intresserade av musik. Förutom musiken är Anders oerhört förtjust i tåg. De två vännerna beslutar sig för att åka till Getå, där Sveriges största tågolycka, Getåkatastrofen, ägde rum 1918. En film av Åsa Blanck och Johan Palmgren. Se filmen här! Många av filmerna går också att se gratis hos biblioteket eller att se genom abonnemang hos Draken Film.

 

Twitter: @AndreasBjuner • Instagram: @Bjuner Åsikterna i bloggen är skribentens egna och delas inte nödvändigtvis av Föreningen Gröna Linjen.


317 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla
bottom of page