Minnenas television: När Williots farsa ägde världen

Jag läste att våra nya stjärna Williot "Simba" Swedberg blivit uttagen till P17-landslagets fyrnationsturnering med Belgien, Danmark och Norge. Det väcker onekligen minnen till en annan fyrnationsturnering. Jag tror att jag tidigare skrivit att hans farsa Hasse "Lejonkungen" Eskilsson var en av min barndoms största idoler, kanske främst tillsammans med Bamse, Stefan Edberg, Dan Sahlin och Niclas Bergh(!).

Påsken 1988, när jag snart skulle fylla tio bast, blev den då 22-årige Bajenanfallaren Eskilsson uttagen till svenska landslagets påskturnering på Olympiastadion i Berlin. För mig som liten grabb var det snudd på livsomvälvande att få se en Bajenlirare i landslaget. Det var en ny grej för mig som inte upplevt Ronnie Hellström och som inte riktigt var med i matchen året innan när Uffe Eriksson (fyra landskamper 1987) och Sulo Vaattovaara (fem landskamper i det som senare skulle bli OS-landslaget). Påskturneringen'88 blev någonting magiskt för mig, en saga. Ni vet som man kunde känna som barn, när något upplevdes som magi. De tre landslagen som förutom Sverige ställde upp i turneringen i Berlin var världsmästarna Argentina, VM-tvåan Västtyskland och Sovjetunionen (som senare samma år tog EM-silver). Det var tre storlag och lilla Sverige. Och där bland spelare som Diego Maradona, Lothar Matthäus, Claudio Cannigia, Rudi Völler, Rinat Dassajev (världens bästa målvakt!) och Oleg Protasov fanns Hasse Eskilsson, Hammarby, Bajenland, Sverige, som tidigare bara spelat landslagsfotboll på Maspalomas (Kanarieöarna), den gången i träningsmatcher mot Östtyskland och Finland. Turneringen spelades enligt slutspelsform, med semifinaler samt final och bronsmatch. På förhand var det upplagt för, och nog tänkt för, en final mellan Västtyskland och Argentina, där hemmanationen hade revansch att utkräva efter finalförlusten i VM i Mexiko två år tidigare, men det skulle visa sig att tyskarna satt griller i huvudet* på sig själva. Klockan 17.00 den 31 mars var det avspark för den första semifinalen, där Argentina ställdes mot Sovjetunionen på Olympiastadion. Men trots ett vackert frisparksmål från Maradona fick världsmästarna en tuff kväll och efter 90 minuters spel stod Sovjetunionen som segrare med 4-2. Någon timme senare var det då Sveriges tur att gå in i turneringen mot svårast tänkbara motstånd, vice världsmästarna Västtyskland inför 23 709 åskåder på Olympiastadion. För landslagsnykomlingen Eskilsson blev det bänken hela matchen, men därifrån fick han se Österikonen Peter Truedsson skicka in 1-1-kvitteringen i den 73:e minuten (efter att Klaus Allofs gett västtyskarna ledningen sent i första halvlek). Förlängning struntade man i och matchen gick direkt till straffar. Robert Prytz, Peter Larsson Glenn Strömberg och Jonas Thern gjorde i tur och ordning sitt jobb med en serie säkra straffar och när först Lothar Matthäus och därefter Rudi Völler missade sina straffar var den blågula skrällen ett faktum.

Västtyskarna fick sen sin revansch för förlusten i VM-finalen när Argentina besegrades med 1-0 i bronsmatchen, men finalmatchen stod mellan överraskningarna Sverige och Sovjetunionen, och när den svenska finalelvan presenterades fanns där Hasse Eskilsson med från start och skulle bilda anfall tillsammans med sin namne Holmqvist. Inne på Olympiastadion drog Eskilsson på sig nummer 10 och traskade genom katakomberna. På väg ut mot planen var det trångt och när Eskilsson pressade sig fram stötte han rent fysiskt ihop med en annan nummer 10, Diego Armando Maradona, som strax dessförinnan alltså hade förlorat i bronsmatchen. Maradona klev upp på läktaren för att titta på finalen samtidigt som Eskilsson vandrade in på planen. Det finns genombrott och det finns genombrott, och här kan vi snacka genombrott med ett utropstecken. Matchen utvecklades till en duell mellan Eskilsson och den sovjetiske målvaktsfantomen Dassajev, som senare samma år blev sitt lags utropstecken när Sovjet tog sig till EM-final mot Holland.

Eskilsson skapade ständig huvudbry hos sovjeterna och hade flera fina chanser. Bland annat två bortdömda mål, ett för hands (kanske för att imponera på Maradona?) och ett för offside (felaktigt), två missade drömlägen och ett ribbskott. Men matchen hade inte varit lika ihågkommen om det inte var för att Eskilsson tidigt i den andra halvleken fick foten på ett inlägg från Hasse Holmqvist och styrde in bollen bakom en chanslös Dassajev. Med dryga kvarten kvar vräkte sen Holmqvist in en frispark och påsksmällen i Berlin var ett faktum, inte minst genom att Hasse Eskilsson för en kväll var planetens största stjärna inför ögonen på den som hade titeln alla andra kvällar.

Så Williot Swedberg, du har fortfarande lite att leva upp till. * Grille är tyska för syrsa. Vi har "myror i benen", fjärilar i magen och tydligen "syrsor i huvudet", som betyder något i stil med "få någon att inbilla sig något". 👂Lyssna på kommentatorn och bajaren Daniel Kristianssons längre intervju med Hasse Eskilsson om hans mål mot Sovjet!

600 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla