
Hammarby, Bajen. Det är ord som för mig och många andra inte bara står för fotboll, bandy, handboll, hockey, rodd eller nån annan av alla idrotter föreningen pysslar med. Det är något betydligt större. Att Hammarby IF skänkte 5 000 kronor till vårt filmprojekt kändes framförallt som en stor ära och ett kvitto på att Hammarby är så mycket mer än idrott. Hammarby är en kultur, en livsstil.
Jag har tänkt mycket på det efter att Mytenredaktören Viktor Asp skickade en länk till mig som gick till en utmärkt fransk serie om supporterskap (här med tysk speaker och undertext för den som kan tyska) och avsnittet om Marsielle, som jag på många sätt tyckte påminde om vårt eget Hammarby och som gjorde mig än mer peppad att sätta igång vårt eget filmprojekt.
För den som flyttar in till Södermalm, eller till stora delar av söderort för den delen, står det snart klart att Hammarby är en så självklar del av samhället.

Jag har själv bott på Söder i stort sett hela mitt vuxna liv och när det är matchdag syns det på hela Söder. Överallt ser man människor med grönvita halsdukar spatsera omkring i väntan på eftermiddagen eller kvällens avspark, avkast eller vilken Bajenidrott det nu rör sig om. Extra märkbart blir det när herrarna ska spela fotboll, men bor man vid Skanstull är det ett lika givet inslag när damerna ska lira, bor man vid Eriksdal är det lika givet vid handbollsmatcherna och bor man ett längre stenkast därifrån, i närheten av Zinken, syns det när det är bandy på gång.
Södermalm andas Hammarby på alla sätt. Grönvita flaggor och halsdukar vajar från fönster och på balkonger, då och då hör man Just idag är jag stark eller Vi ses snart igen eka mellan hustaken eller från grannen. Stolpar och elskåp är dekorerade med grönvita stickers, på vissa ställen är Fru och Herr Gårman målade i grönt och vitt och i i tunnlar och på husväggar syns graffiti som har med Bajen att göra.

Utanför Kvarnen vajar en Bajenflagga och på insidan kan du inte ta miste på vilken klubb som präglar den legendariska krogen. Inne på Harvest hänger en stor bild på Kennedy, på Elefantpojken har ett foto på Bob Marley, Mick Jagger och Pete Tosh fått sällskap av ett Bajenemblem ditsatt på den förstnämndes bröst och på baren som jag inte minns namnet på, men som tidigare hette McGregor's och innan dess Golden Gate, möts besökarna av en stor bild på Bajens supportrar. Och befinner du dig i Skrapan har Bajenkonst sin egen del i Södermalms konsthall. Detta är ändå bara ett litet urval av alla ställen som har smyckat sitt ställe med Bajensouvenirer. Vissa kanske gör det av ekonomiska skäl (Intersport Skrapan t ex), men det säger ändå en hel del om styrkan i Hammarby.
Och då har jag ändå inte nämnt 69:ans spel och tobak på Götgatan som säljer böcker, matchprogram, vinylskivor och andra grönvita kulturinitiativ, något som också har en stor del inom den så kallade Hammarbyismen. I området Mariatorget-Zinkensdamm sitter journalisten Magnus Hagström och hans redaktion och spottar inte bara ur sig landets bästa matchprogram, här skapas även ett magasin om Hammarby och ett större antal högklassiga böcker om fenomenet. Här måste jag även lyfta Katarina Kuicks mästerverk Jag hör till de få som kan leva. Den folkkäre artisten Magnus Carlson har skrivit flera hyllade låtar om Hammarby och den senaste, Vi ses snart igen, som han gjorde ihop med David Ritchard har fått kärlek även utanför den grönvita gemenskapen. Musik är något av en paradgren i Bajenland.

Mängder av kända och mindre kända artister har gjort sina egna eller sjungit in Bajenlåtar. Moneybrother, Sofia Karlsson, Kenta Gustafsson, Petter, Teddybears, Janne Svensson, Stefan Sundström, Tomas Andersson Wij, Alice Babs, Jonas Karlsson, Madi Banja, Love Antell, Stephen Simmonds, Trio Me' Bumba, Rebecca & Fiona, Little Jinder, Rolf Wikström, Kennedy for president, Bajen Death Cult, Bajen Brothers, Thomas Pichler och Sjuttisju, för att nämna några. Utöver musiken produceras just nu landets kanske bästa fanzine (Myten) och på Kvarnen spelas det med jämna mellanrum in nya avsnitt av Bajenpodden (och ja, det finns fler grönvita poddar). Båda rena supporterinitiativ.
Även inom filmen har Hammarby märkts på ett sätt som jag misstänker gör många klubbar gröna av avund. I Bosse Widerbergs Fimpen spelar huvudpersonen med samma namn i Hammarby, i Lasse Åbergs Sällskapsresan-filmer är huvudpersonen Stig-Helmer Olsson öppen med vilket lag som ligger honom närmast om hjärtat och i filmen Hundtricket (med bland annat Alexander Skarsgård i huvudrollen) håller hela gänget på laget från Söder. Även i tv-serien Tusenbröder är Bajengagemanget tydligt.
Skådespelare som nämnde Skarsgård, hans bror Bill, Joel Kinnaman, Jonas Karlsson och Erik "Jerka" Johansson lyfter ofta sin kärlek till Bajen.
I dokumentärfilmsgenren har de flesta av oss sett Tom Ahlands film om Nacka och många har även fått med sig Janne Halldoffs kortfilm Bajen (finns att se här om du har missat den), och jag får väl även lov att lyfta mina egna filmer Vi är bäst ändå och 79', och inom en överskådlig framtid även Bajenland.
Till sist kan vi ju inte undvika att lyfta underhållningsprogrammet Café Bärs och Jonas Karlssons Bajenhunden i julkalendern Julens hjältar 1999. Och allt detta är ändå bara ett urval till hur den bland motståndarna så förargliga Bajenmyten fått fäste.
Trevlig helg och krossa Gnaget!
Comments