Söderort kommer alltid va vårt

Uppdaterat: 24 aug.

Vilket underbart jävla dygn på Nya Söderstadion! Först överkörning av Djurgården (3-0!) på söndagen och sen överkörning av Degerfors (5-1!) på måndagen. Åtta Bajenmål. Ett för Degen. Noll för Djurgårn. Att vi i Gröna Linjen dessutom hade kameror på dessa två matcher var ju verkligen jackpot. Vår klubb mår minst sagt bra just nu, på alla plan skulle jag säga. Frågan är om det nånsin i vår långa historia varit enklare att vara bajare än vad det är just nu i denna stund när detta skrivs?

När vi vann guld säger någon. Absolut, men klubben som helhet har sannolikt aldrig mått bättre än just nu. Ekonomin, truppen, publiksnittet, supporterkulturen (jösses vad vi äger) på både herr- och damsidan är på rekordnivåer.



Extra skönt att konstatera detta är våra rivaler gör allt för att skjuta ner oss. Extra komiskt blir det när Djurgårdssupportrar pekar ut oss som en plastklubb (med försök att hävda att vi sålt ut vår själ med Zlatan som ägare etc) när blåränderna i sammanhanget har gjort störst steg från sin egen historia genom att flytta in i ett område som ligger mitt i Hammarbys hjärta, ett område man helt skamlöst dessutom försöker Djurgårdenfiera, bland annat med hjälp av stadens pengar genom att värva medlemmar till klubben och dela ut Dif-merch i deras Skol IF-projekt (finns på cirka 30 skolor i staden, läs mer här) eller genom sina tröjor med texter som "Djurgården Södermalm","Djurgården Enskede" och liknande. Nyligen debatterade jag denna fråga med en högt uppsatt Djurgårdsanställd på en mejllista som jag varit en del av sen typ 2003. Jag vill understryka att jag verkligen gillar den här personen privat, men att jag blev paff när han påstod saker som "att ni utvidgat från Södermalm till Söderort är ett NYTT påfund" och att ett 30-tal av hans Djurgårdsvänner i åldern 40+ är uppväxta i Söderort (mer specifikt: Rågsved, Hökarängen, Tallkrogen, Skarpnäck, Sköndal) och att dessa, när han berättade om vår konversation, garvade åt att Söderort skulle vara Bajenland. "När dom växte upp och gick på Johanneshov fanns inte ens bajen, allt handlade om DIF vs AIK tack vare hockeyn. Allt detta är förändrat, men att tro att gemene man i södeort har bajen i modersmjölken är bara larvigt. Hammarby är numera störst i söderort utan tvekan, men att tro att det har en historisk förankring är bara larvigt."

Det som känns lite obehagligt med detta är att känslan på Djurgårdens kansli är att detta är sanningen och det är den bilden som över tid ska förmedlas till klubbens supportrar. Historierevisionism kallas det och beskrivs så här på Wikipedia: "Egentlig historierevisionism skall följa vetenskaplig metod, men ordet kan också syfta på politisk historierevisionism, där en makthavare eller ideolog låter skriva om historien efter en politisk agenda, för att kunna använda den nya berättelsen som propaganda." När detta gäng Djurgårdare växte upp, och "Bajen inte ens fanns", torde varit för cirka 25-35 år sedan, alltså åren 1987-1997. Tack och lov fanns det fri press redan på den tiden och 1989 publicerade Dagens Nyheter en artikel där man med hjälp av Stockholmsklubbarnas egna medlemsregister kunde se vilka som var störst i respektive område. Så hur såg det då ut i Söderort när "Bajen inte fanns"?


(källa: Dagens Nyheter, hämtad från Repslagargatan på Twitter)


Om vi slår samman medlemsantalen i områdena där dessa blårandig40-plussare växte upp och ställer Hammarby mot de så kallade tvillingklubbarna såg det 1989 ut så här:


Hammarby: 2 382 medlemmar

AIK: 795 medlemmar

Djurgården: 696 medlemmar


Då får man inte glömma att Djurgården och AIK på denna tid inte bara var stora i hockeyn utan även var topplag i fotbollsallsvenskan (Djurgården spelade SM-final 1988) samtidigt som Bajen befann sig i division 1 norra.


Tittar vi på övriga delar av Söderort (plus de södra kranskommunerna) var Hammarby större än Djurgården i samtliga dessa: Västra Södermalm/Reymers/Gröndal, Älvsjö, Hägersten, Skärholmen, Tyresö, Haninge, västra Haninge, Älta, Grödinge, Huddinge, Trångsund, Vårby, Rönninge, Norsborg och Tumba. Djurgården var större i en. De hade en medlem mer än Hammarby i Tullinge. Djurgården var större än både oss och Gnaget på/i följande områden: Östermalm/Gärdet/Hjorthagen, Skärgården, Nynäs/Ösmo och Åkersberga.


I dag känns det som att Djurgården försöker sudda ut sin historia och göra sig till hela Stockholms lag. Jag vet inte varför de inte bara kan vara stolta över sina egna områden, men kanske har det med vad min fotograf och vän Anders Stensiö brukar säga: Överklass blir aldrig hippt. För att på sikt lyckas claima Söderort, vilket det tycks drömmas om på Djurgårdens kansli, måste de förstås ändra på historien. De är inte dummare än att de vet att det är en skam och saknar motstycke i supporterhistorien att försöka claima en konkurrents område. Så ha gärna ovanstående text i åtanke när random djurgårdare försöker göra Söderort till Djurgårdsland. Det är det inte nu, det var det inte då och det är det inte sen.


Till sist några rader om en liten (vi snackar en mindre skara människor) debatt jag hamnade i på Twitter (denna helvetesplats till social medie, utan tvekan de osaligas straffort). Där påstods det att någon eller några inför gårdagens match försökt sätta upp en prideflagga, men att den revs ner av andra supportrar. Jag såg den inte igår och har inte en aning om det ens stämmer, men vad jag däremot vet är att det satt en stor regnbågsflagga uppe under hela damderbyt (men de som rev ner den mot Degen, om det ens hänt, var uppenbarligen inte där). Hursomhelst. "Bra att den revs ner" tyckte en skara på Twitter, med motiveringen att vi bara ska ha grönvita flaggor och budskap. Det kan man absolut tycka, om det nu skulle efterlevas. Men själv ställer jag mig bredvid Valter Skarsgård i frågan. I Twittertråden skrev han "Ja så kan man tänka. Jag själv går dit och reppar Bajen. Men isåfall ska väl det tankesättet gälla ALLT som inte är Bajen. Privata budisar, Sverigeflaggor, andra flaggor som inte är specifikt Hammarby. Blir väldigt märkligt när “refugees welcome” och Pride flaggan är det enda." Jag är övertygad om att det är en farlig väg när vissa ska politisera vissa flaggor och budskap, men vara okej med andra flaggor och politiska budskap (vi har mängder av budisar som kan ses som politiska budskap). Det om något är att skapa politik på Hammarbys läktare, tycker jag. Ps. Fy fan för 94:e minuten i Uppsala.

 

Åsikterna i bloggen är skribentens egna och delas inte nödvändigtvis av Föreningen Gröna Linjen.

2 644 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla