Vi är kärlek utan slut

När vi påbörjade arbetet med Gröna Linjen befann vi oss fortfarande i en pandemi. Det var januari 2021 och abstinensen efter att kunna se Hammarby spela inför fullsatta läktare igen var enorm.

Mange - en av karaktärerna i Gröna Linjen.

Efter lite mer än fyra års arbete med crowdfunding, ansökningar, mercharbete, socialt arbete, julmarknader, sökande efter karaktärer, filmande, klippning, grading, ljudmix och massa annat är vi snart äntligen framme vid filmens slutstation, biopremiären den 25 april. Man kan lugnt påstå att vi i filmteamet längtat så länge efter just denna dag.

Gröna Linjen är vår kärleksförklaring till fenomenet Hammarby, som genomsyrar det dagliga livet på Södermalm och Söderort, ett område som vi lärt känna som Bajenland. Var du än rör dig i dessa ”kvarter” hittar du grönvita kopplingar. Klibbor på lyktstolpar, flaggor på balkonger, barer och krogar smyckade i färgerna, ett meningsutbyte över en disk, en väggmålning, en rast på en skolgård, en sång ur en högtalare, ett primalskrik på en bakgata eller en förbipasserande i en Bajentisha. Det är ingen kampanj, det är bara en del av vardagen här. Det är ingen pengakåt reklamare som ligger bakom. Det är en över 100 år lång historia och tusentals människors passion för en idrottsförening som skapat ett avtryck som inte går att sudda ut, som inte går att claima. Även om du bara är på tillfällig visit och inte har ett uns av idrottsintresse så blir du snart varse att gatorna, husen och invånarna här är Hammarby. Den trasiga fyllskallen vid Gullmars delar samma kärlek utan slut som kostymnissen på Skånegatan, rörmokaren från Bandhagen och prästen i Sofia församling.

Det är exakt detta vi har velat fånga i Gröna Linjen och när du ser den vill jag inte att du ska tänka att du ser en film. Gröna Linjen är inte berättad utifrån ett klassiskt filmspråk, den är snarare att betrakta som ett konstverk, en mosaikvägg eller en trasmatta. Det är en hyllning till alla oss som bor och rör sig här. Det är en utställning med våra kvarter i fokus. Det är en resa från Slussen till Skarpnäck, Farsta Strand och Hagsätra som formats av dig, stabben och morsan under årtionden.

Så när krutröken har lagt sig efter marschen från Medis till Nya Söderstadion, när knopparna påbörjat sin metamorfos och när du har sänkt biran på uteserveringen är det dags att slå sig ner i biomörkret. Det blir en turné längs med gröna linjen, men också längs med röda. Bio Rio var först ut med att släppa biljetter och på ett drygt dygn blev det lapp på luckan till premiären, men till lördag 26 april finns det i skrivande stund plåtar kvar (köp här!).

---

Filmens synopsis: En film om gemenskap, kärlek och brokighet. Ofiltrerat och autentiskt skildras vardagen hos människor med olika livsöden, men en gemensam passion. I en tid där individen går före kollektivet och alltför många lämnas ensamma, har behovet av sammanhang blivit viktigare än någonsin. Vi behöver platser där vi kan leva ut och mötas utan att bli dömda, där gränserna mellan människor kan suddas ut och där en kristen, en muslim och en ateist kan dela samma passion.

Genom nedslag följer vi bland andra bostadslöse Mange i hans kamp på gatan, musikern David i hans balansgång mellan jobb och turnéliv, nyanlände Ahmad i hans sökande efter en plats i det svenska samhället och tonårsvännerna Olivia och Elin i deras första tid på gymnasiet.

Filmen rör sig längs den gröna tunnelbanelinjen, från Slussen och söderut, där Hammarby IF och dess fotbollskultur är en samlande kraft. Vad som än händer i livet står gemenskapen stadigt, det är helt enkelt kärlek utan slut.

---

För Patreons och andra som har stöttat oss med större summor väntar antingen inbjudan till galapremiären eller plåtar till valfri visning (i mån av plats). Håll koll på era mejlboxar för mer info.