Regnet fortsätter att falla över Bajenland och det känns som tårar från varenda grönvit efter gårdagens svidande förlust. Jag har svårt att komma ihåg en förlust (som egentligen var en seger) som känts så bitter. Samtidigt är det sällan jag har sett Hammarby så jävla bra som vi var mot schweizarna. Vi ska vara så sjukt stolta över oss själva och över våra spelare. Jag var helt tom på tvärbanan hem och helt slut när jag gick till sängs, men idag vaknade jag ändå upp med en stolthet. Sällan har ett lag åkt ur en turnering och kunnat hålla huvudet så högt. Gårdagen kändes som att spelare och supportrar stod helt enade. Varenda kotte på arenan gjorde allt vi kunde för att spränga alla gränser för vad som är möjligt. Att börja en match i 1-3-underläge och att göra det mot ett Basel som ska vara klasser bättre än oss är en på förhand hopplös uppgift.
Samtidigt som vi skapade en rent ELEKTRISK stämning på läktarna forsade våra spelare fram på den dyngblöta plastmattan. Vi inte bara besegrade FC Basel, vi snudd på körde över dem och varenda spelare ska hyllas för sin insats. Till David, Björn, Mads, Jon, Vladimir, Mohanad, Williot, Abbe, Gurra, Astrit, Akinkunmi, Aziz, Paulinho, Simon, Darijan, David, bänken och ledarna: Ni ägde Basel igår! Till publiken på plats: Vi var fan mig Europas bästa fans igår. Det kändes verkligen som att ingenting kan stoppa oss. Eller för att citera Basels tränare:
"Det var som väntat en tuff match och publiken gav allt från början. Det var full gas. Vi hade förberett oss på det här men det var svårt att förbereda sig på den här stämningen på arenan"
Men trots det fick alltså den där jävla Arthur Mendonça Cabral sista ordet igen och det kändes fan inte rättvist.
Bästa känslan igår: Det var mycket som var bäst igår, men allra bäst var måljublen, stämningen och att att gå in i den andra förlängninskvarten med Hammarby 3, Basel 0. Bäst på plan igår (enligt mig): Känns fel att inte säga samtliga, men Jon Gudni Fjoluson och Mohanad Jeahze var rent magiska.
Sämsta känslan igår: När Paulinho sköt över sin andra straff samt att läsa de idiotiska hatkommentarerna på Paulinhos Instagram. Vad hände med "Vi vinner tillsammans och vi förlorar tillsammans"? Är det något område vi behöver steppa upp på är det hatet mot våra egna spelare som gång på gång sipprar ut. Ni är dessbättre inte så många, men ni pissar på Bajen med er fega skit. Snacka ut era känslor med polarna, men håll er borta från sociala medier. Paulinho förtjänar en ursäkt. Lika fega och usla var de schweizare som oprovocerat attackerade bajare på väg in till matchen. De förtjänade verkligen inte att få fira Basels avancemang.
Ett par timmar före känslokaoset på Tele 2 (jag har fortfarande svårt att kalla den Söderstadion) hade vi en ny lyckad inspelningsdag med filmteamet. Denna gång var det karaktären Karin på hennes arbetsplats Hammarby Daglig Verksamhet (med Pontus bakom kameran, Irma som tog ljud, Krippa som plåtade stillbilder och undertecknad som regissör). Det kändes som en perfekt uppladdning då vi filmade Karin även inför hemmamötet mot Cukaricki. Stort tack till alla som stöttar oss ekonomiskt! Det gör verkligen skillnad för vårat ännu så länge ideellt arbetande team. Alfred Arvidsson blev den lyckliga vinnaren av två plåtar till gårdagens match och mer fina priser kommer att lottas ut. Nästa gång ligger det biobiljetter till ett par premiärer under hösten i potten. Vi kommer lotta ut rätt många biljetter och vill du ha chansen på dessa är ett tips att bli månadsstödjare och samtidigt säkra en biljett till biopremiären för vår film (beräknad till våren 2023).
Jag misstänker att det blir tufft mot MFF på söndag, men framtiden ser ljus ut. Tar vi med oss det här spelet till allsvenskan finns det inget lag som kan stoppa oss. Nu vet vi även att vi kan hävda oss i Europa och igår kunde jag inte låta bli att tänka tillbaka i tiden ganska exakt tio år, till den 8 augusti 2011, när Ljungskile besegrade oss hemma på Söderstadion med 3-1. Nu går vi mot nya tider!