Snacket har ju gått ett tag, men efter cupsegern trodde jag aldrig att Hammarby skulle sparka Stefan Billborn. Därför blev jag inte bara ledsen och smått chockad när jag såg rubrikerna om att hans tid nu är förbi som vår huvudtränare, jag blev även förbannad.
Jag tvivlar inte på att det här är något man gått och grunnat på ett tag och visst har spelet gått i stå lite oftare än vad vi hoppats på. Men att strax efter att vi har bärgat vår andra titel i historien och vår första i cupen låta huvudtränaren gå är i mina ögon ett enormt misstag. Jag hade köpt, men kanske inte hållit med, om man låtit Billborn gå efter säsongen om resultaten hade fortsatt att gå emot oss i serien. Men nu!? Han har tagit oss till cupseger, han har tagit oss ut i Europa och vi är fortfarande inte många poäng från den allsvenska täten. Jag är full av beundran för mycket av det arbete som klubben har gjort de senaste åren. Hammarby har på kort tid tagit sig från en plats i superettans nedre regioner till allsvenska toppstrider. På nästan alla plan har klubben utvecklats på ett mycket positivt sätt, även om det finns saker jag inte alltid hållit med om så har helheten varit imponerande. Man har jobbat långsiktigt och byggt sten för sten, därför blev jag paff när jag läste att en av de allra skarpaste byggherrarna skulle lämna och att det var på klubbens initiativ. Framförallt har jag svårt att förstå det utifrån de förutsättningar Billborn har haft. Sedan succésäsongen 2019 (inte ens två år bakåt i tiden) har vi förlorar våra tre bästa offensiva pjäser: Tankovic, Djurdjic och Kacaniklic. Jesper Jansson har förvisso hittat bra ersättare i spelare som Gustav Ludwigson och Astrit Selmani, men det är inte spelare som kommer in med samma tyngd och rutin som de tre tidigare nämnda. När sedan snudd på hela laget åkte på corona precis när cupen gick mot sitt avgörande var vi många som trodde att cupen var körd. Trots detta lyckades Stefan Billborn bärga en titel åt oss, och det är vi som alla vet inte bortskämda med. Beskedet om att Billborn måste gå kommer precis efter att det äntligen hade börjat blåsa lite positiva vindar igen, efter en tid av mindre bra resultat. Precis efter att man börjat tänka att nu får tränarna och truppen lite arbetsro igen. Och om Stefan av någon anledning skulle läsa detta vill jag passa på att framföra ett stort tack. Under mitt 43 år relativt långa liv är du den av våra tränare jag har uppskattat mest. Sören är störst, han fixade ändå ett SM-guld när ingen trodde det, men du är ta mej tusan bäst (strax före Linderoth) och har gjort mest. Att du dessutom alltid behandlat oss supportrar med största respekt och att du har känts som en av oss gör att jag verkligen hoppas få se dig som vår huvudtränare igen. Du fick oss att våga tro på SM-guld på riktigt igen och det har ingen gjort sedan Linderoths dagar. Nu hoppas jag att du får ett fett kontraktsförslag från någon klubb i en större liga, för det skulle vara en mardröm om du tog över en allsvensk motståndare. Välkommen tillbaka i framtiden och alldeles oavsett är du för alltid en av oss! För oss andra är det bara att hoppas att den nye tränaren, vem det än blir, förvaltar arvet på bästa sätt. Tack för cupguldet, derbysegrarna och den där magiska hösten 2019. Det glömmer vi aldrig! Edit: Fick höra att det på Djurgårdens kansli surrades om Billborns eventuella avsked redan i april. ”Om Bajen sparkar Billborn ska vi vara mycket glada” sa en av nyckelfigurerna i deras sportsliga organisation. Ett mycket bättre betyg går inte att få.