I morse briserade en bomb i fotbollsvärlden. Världens största fotbollsklubbar går samman i en "helig" allians och pissar på sina egna supportrar, på ungdomsfotbollen och på alla andra som har byggt deras klubbar i generationer. Den nya superligan tjänar ett syfte: Att göra sina superrika ägare ännu rikare. Vem bryr sig om vad en plåtslagare från Newham, en förskollärare från Nou Barris eller en lokalvårdare från Quarto Oggiaro tycker?
De alltid lika skenheliga Fifa och Uefa var snabba med sina fördömanden och förklarade att inga spelare från klubbarna som väljer att spela i Super League är välkomna att representera sina länder i mästerskap. "Ingen klubb eller spelare som är inblandad i en sådan tävling får delta i någon tävling som anordnas av Fifa eller respektive förbund", skrev Fifa i ett uttalande som även är undertecknat av samtliga sex världsdelsförbund (Uefa, Conmebol, AFC, CAF, Concacaf och OFC). Det är klart att det är positivt att de ryter ifrån, samtidigt är det dessa organisationer, i synnerhet Fifa och Uefa, som ivrigt påhejade av storklubbarnas ägare har gått längst fram i ledet när det gäller att göra fotbollen till ett ekonomiskt jippo där fansens inverkan kraftfullt har degraderats. Och för att dra en parallell till min egen lilla värld så fick jag tidigare en förfrågan från en dansk arrangör om jag ville visa 79' inne på fanzone i samband med sommarens EM. Men när det väl kom till kritan visade det sig att Uefa inte alls var intresserade av att betala något till någon, utan som det verkade ville man istället branda hela eventet som en del av en uppvisning av hur det frivilliga förenings-Danmark sluter upp ... Att arrangören och filmmakarna riskerade att gå lottlösa eller i värsta fall back var inget man brydde sig om. Deras pengar går istället till att mätta de very important gästerna med mat från dyrast möjliga Michelinkrog.
Att tro att Uefas ilska mot den nya ligan bottnar i något annat än minskade intäkter, maktfullkomlighet och deras egen girighet känns naivt att tro, och när det gäller Fifa har de krattat hela vägen fram till detta, inte minst genom att låta Qatar arrangera VM. I den här historien finns det väldigt många kålsupare och även vi supportrar har såklart en del i detta när vi låter klubbarna kommersialiseras och när vi tillåter att vi i första hand är kunder till företaget Fotbollsklubben. Detta är en utveckling som känns helt logisk och mer har varit en tidsfråga.
I Sverige har utvecklingen tack och lov inte gått lika långt ännu, men varningssignalerna är många och förskjutningen sker långsamt. Vi får vara glada så länge vi har 51-procentsregeln, men trots det har vi i Bajenland AEG, med superkapitalisten Philip Anschutz (som dessutom har en hel del åsikter som strider mot vår värdegrund) vid rodret, som delägare i vår klubb. För mig personligen har förändringen mot ett mer kapitalistiskt Hammarby varit en resa som satt mitt engagemang i gungning, men jag har istället bearbetat det hela med att göra film om denna förskjutning. Både Vi är bäst ändå och 79' har för mig varit ett försök att bevara tiden innan "den moderna fotbollen". Bajenland blir på sitt sätt en hyllning till den stora bredden bland oss supportrar. En absolut motsats till vad Super League håller på att skapa.
Och det är klart man lider med supportrarna till dessa klubbar, även om man utifrån kan tycka att de borde ha protesterat för längesen. Men när något långsamt smyger sig på och förändrar är det svårt att skapa opinion. En gång i tiden räknade jag mig själv som Manchester City-supporter, men efter den förändring den klubben gick igenom tappade jag inte bara allt intresse för Man City (jag ser den inte ens som samma klubb längre), utan lika mycket för hela den internationella fotbollsscenen. Där gick min gräns, även om jag fortfarande försöker följa med hur det går för främst Sampdoria, men även för Union Berlin.
Om det kan komma något positivt ur denna soppa återstår att se, men en naiv dröm är väl att Europacuperna ska bli mer öppna och tillgängliga när vi slipper de allra största elefanterna, klubbarna som har blivit så rika att girigheten tagit över och gjort att pengar i dag räknas mer än poäng.
Vi ska vara riktigt rädda om den kultur vi har och Hammarbys företrädare ska vara detsamma om oss fans. Tillsammans är vi Hammarby.
Till sist: Min 10-åriga bonusdotter har försökt förstå mitt Bajenengagemang och jag försökte förklara för henne att vi är som en stor familj som backar upp varandra. Jag har sagt att jag ska ta med henne på en match när vi kan gå igen, men i veckan kom jag på idén att överraska henne med att visa hur engagemanget inom Bajen kan se ut. Hon säljer majblommor och jag sa att jag ska skicka vidare till några Bajenvänner.
Så köp gärna en blomma i hennes "majblommeshop"och var samtidigt med och motverka barnfattigdomen i Sverige (klart alla barn ska ha råd att följa Bajen!).